ebbasbrev

Jag minns det som igår. Dagen då emmelie berättade om dig. På hennes födelsedag var det dessutom.

          Klockan var runt fyratiden då hon ringde. Jag kommer ihåg att jag kände mig dum att jag inte hunnit ringa henne före. Det var ju trotsallt hennes födelsedag! Jag svarade i telefonen med en frågande röst. Undrade varför hon ringde mig när de var jag som skulle ringa henne denna dag. Hon sa med en nervös och uppspelt röst att hon behövde berätta något viktigt. Då jag själv satt på afterskin uppe i Hemsedal, bad jag henne vänta medans jag gick till ett lugnade ställe..

          Sen berättade hon det: "-Jag tror jag är gravid. Jag har tagit 3 gravtest å alla visar positivt. Jag vet inte vad jag ska göra!"

          Jag försökte lugna henne samtidigt som jag gratulerade henne! Det här hade hon faktist patat och drömt om i flera år.. Emmelie hade väl alltid haft en liten oroskänsla i kroppen att hon hade svårigheter med att bli gravid, men det visade sig att så var inte alls fallet. Hon blev såklart överlycklig när hon märkte detta..

          Så nu var hon gravid med dig. Hon berättade för mig att hon skulle gå till läkaren dagen därpå för att få det hela bekräftat, och det fick hon. Så nu började äventyret!

           Det var 9 långa månader med mycket stonk och stön från din mammas sida. Hon hade svårigheter med att sova, allt var ganska jobbigt faktiskt tyckte hon. De ända hon ville var att du skulle komma ut. Så när dagen D närmade sig var detta det ända hon tänkte på. Hon var otroligt svullen i hela kroppen och ville inget hellre än att det hela skulle vara över. Men på utsatt dag hände ingenting.. Det dröjde faktist en vecka innan du ville komma ut till världen. Det visade sig dock snabbt att du var värd all den långa väntan.

           Emmelie ringde mig på eftermiddagen och berättade hur det hade gått. Hon var riktigt trött stackarn.. Du hade visst tagit god tid på dig för att komma ut. Men nu var den långa väntan äntligen över och Emmelie och Johan var stolta (men trötta) föräldrar till dig.

          Jag hade dessvärre ingen möjlighet att träffa dig förens i februari, då hade du växt massor sedan födseln. Jag hade sett kort på dig iallafall. Första gången jag såg dig låg du och sov i Emmelies bärsjal tätt intill hennes bröst. Du såg så nöjd och lugn ut. Och otroligt vacker var du.

Jag som själv ser mig som ganska dålig med barn kände mig osäker när Emmelie gav dig till mig. Men så snart du satt i mina armar släppte nervositeten. Du var så söt.. Blev dessvärre inte ett långvarigt besök för min del, men nu hade jag iallafall fått se dig, min kära guddotter! Jag åkte tillbaka upp till Hemsedal och Emmelie höll mig såklart uppdaterad på hur du växte genom att skicka kort till mig.

          Det blev dålig med möten med dig under våren, men sen när min säsong i Hemsedal var slut kom jag å hälsade på er. Du hade växt ordentligt, och var ännu sötare än sist jag såg dig, om detta nu är möjligt. Jag träffade dig lite då och då under sommaren och fick chansen till att lära känna dig lite bättre.

          Du har verkligen en stark personlighet redan nu! Jag undrar hur det ska bli när du blir större... Jag ser framför mig när du börjar följa din egen vilja, göra massa dumheter som din mamma kommer skälla på dig för, men som hon samtidigt inte kan klandra dig för. Det hör väl åldern till att göra alla dom där sakerna man inte får göra..?

         Jag ska i vilket fall lura ut dig på massa roligheter när du blir större. Sånt som din mamma gjorde med mig:) Och som hennes mamma gjorde med min mamma. Vi måste ju hålla kvar i traditionen, inte sant? :) Så inom en snar framtid ska jag dra med dig upp till Hemsedal och ställa dig på ett par skidor. Tror inte att din mamma kanske uppskattar detta jätte mycket, men hon vet att hon inte har nåt att säga till om när det gäller detta. Helst ska du stå på skidor före du kan gå, men detta kan nog bli lite svårt. Jag ska iallafall se till att du varit uppe i Dalen innan du är två år! :)

         Massa kärlek till dig från din gudmor Rebecka.